wackywombat

Nu är det måndag igen och jag kan se tillbaka på en ganska fullspäckad helg. Klockan 08:45 på lördagmorgonen stod omkring 100 morgontrötta studenter på campus, väntandes på bussarna som skulle ta oss till Botany Bay. Anledningen till detta var att "fältstudien" är ett obligatoriskt moment i kursen "The Marine Environment" och utgör 20% av examinationen! Jag tyckte att utflykten på det hela taget var väldigt trevlig, trots att jag var tvungen att svara på några enkla frågor om ekosystem och vattentransport. Det var dock tur att jag tog med min jacka, för det blåste stormvindar vid kusten. Jag har aldrig varit med om något liknande! Men snyggt var det i alla fall...

På lördagskvällen firade vi att Jeremy fyllde 21 med en stor hemmafest, vilken lyckligtvis inte hölls i vår lägenhet, utan hos en god granne.

På söndagen åkte jag till IKEA med Anthony, en austalier som var utbytesstudent på KTH förra terminen. Där gick vi och var nostalgiska över svenska möbler och Anthony övade på sin IKEA-svenska genom att försöka uttala alla möblernas svenska namn. Vid utgången köpte vi ett storpack svenska köttbullar med lingonsylt och ett gäng Leksands knäckebröd. Köttbullar smakar aldrig så gott som efter fyra månader i Australien!

Sköt om er därhemma!

Hej allesammans!

Nu har surfbilderna kommit ut på facebook, så jag passar på att lägga upp dem här på bloggen också. Observera att jag faktiskt står upp på brädan, vilket gör att jag hädan efter kan titulera mig surfare!

Här är jag tillsammans med resten av surfargänget.
(Från vänster: Ann, Dawn, Instruktör, Michelle, Jens, Jag, Marius)

Sådärja, nu är det väl ingen som tvivlar på att jag faktiskt surfade?

Hoppas ni har det bra därhemma!
Puss och kram!

Nu ska ni få höra!

Igår var jag var på operahuset och såg en aboriginsk dansshow med Evelina och två av hennes vänner. Interiören på operahuset var något av en besvikelse, det såg mer ut som en nedgången biograf än en konsertlokal. När showen väl började kände jag mig lite skeptisk, dansarna sprang runt på scenen och viftade med kvistar till konstig musik. Dock var detta bara början och showen blev bättre för varje minut som gick. Jag har aldrig sett dansare med sån kroppskontroll, de var typ 10 gånger bättre än bounce. Då är det bra. Showen innehöll både aboriginsk kultur och samhällskritik, med många starka nummer om hemlöshet, kriminalitet och utanförskap. Kulturdelen var desto muntrare med fantastiskt välkoreograferade imitationer av djur. Det är gammal tradition att aboriginer imiterar djur under högtider och andra festligheter. Ungefär som att vi imiterar små grodor på midsommarafton. Fast bättre.
 
Efter showen åkte jag hem till Evelina och sov på hennes soffa - det är bra att känna någon som bor i stan! När vi vaknade imorse var hela staden täckt av ett tjockt dammlager och luften var som en solid, brandgul vägg. På teve sade de att det har kommit en sandstorm från "The outback" och de varnade för att låta små barn gå utanför dörren. "Ärsch, jag är ju inget småbarn och lite bronkit har väl ingen dött av?", tänkte jag och åkte till skolan. Här ska ni få se vilka balla bilder jag tog imorse och på campus:

Häftigt vad? Sånt här ser man inte i Sverige. Nu har stormen lagt sig och himlen har återtagit sin vanliga klarblå nyans.

Det var allt för denna gången.
Ta hand om er!

Nu är det måndag igen och jag kan se tillbaka på en händelserik helg. I fredags gick jag på maskeradbal med Evelina som pluggar medicin och tre av hennes klasskompisar. Som tur är var klädseln inte lika formell som på banquetterna hemma, så jag kom enkelt undan med min "lilla svarta" och en fjäderprydd mask.

Lördagen blev en väldigt lugn dag som ägnades åt en BBQ vid Cooge Beach och att ladda inför Sydney Running Festival. På söndagmorgnen gick jag upp klockan fem för att ta mig in till stadens centrum, där det redan rådde trafikkaos p.g.a. det förestående marathonloppet. Eftersom jag inte är ett stort fan av att springa långa distanser, hade jag anmält mig till loppet Family Fun Run som var 4 km. Lagom långt, med mina mått mätt.

Eftersom jag knappt har tränat alls här i Sydney, blev jag lite förvånad över hur lätt det gick och tiden, 23 min, är ju inte heller något att skämmas över. Eftersom de flesta deltagare var under tio, över sextio eller puttandes en barnvagn, kan jag skryta med att tillhöra de snabbaste 10%. Dock var det ett par barnvagnar som puttades av atletpappor som hann före mig in i mål. Beaten by a baby... Ouch.

Det ballaste med loppet var att vi sprang under Harbour Bridge som de hade spärrat av enbart för oss löpare. Många familjer stannade förstås mitt i loppet för att ta familjefoton, så det hela blev lite av slalomlöpning. Efter loppet träffade jag mina vänner som hade sprungit 9 km och halvmarathon vid Operahuset. Vi gick till en mysig restaurang och åt pannkakor med chokladsås, glass och bananer för att fira att alla kommit i mål.

Nu har jag lovat mig själv att springa 5 km varje vecka jag är här i Sydney. Tänk er det ni! Jag har ju fortfarande beach-09 att se fram emot...

När man åker till ett annat land som utbytesstudent är det viktigt att man har en klar uppfattning av vad man vill uppnå med sina utbytesstudier. För att kunna hävda att man har upplevt Australien finns ju vissa obligatoriska moment som man måste uppnå. Jag har sammanfattat dem i en gammal hederlig checklista med fjorton punkter:


Saker att göra i Australien:

Beöka Byron Bay                       (Check!)
Surfa                                         (Check!)
Prata med australisk accent      (Check!)
Klappa en wombat
Äta en känguru                          (Check!)
Se valar och delfiner                  (Check!)
Fika i Melbourne
Åka till Tasmanien
Gå på en australisk banquette
Se en australisk fotbollsmatch
Besöka Blue Mountains
Bli brun                                       (Check!)
Träffa nytt folk                            (Check!)
Äta en macka med vegemite      (Check!)


Som ni ser i listan har jag uppnått hälften av målen och enligt min almenacka återstår ungefär halva min utbytestid. Vi får väl se om jag har hunnit med allt i december...

Nu ska jag piffa till mig inför kvällens banquette!
Puss!

På onsdag morgon hoppade vi på en grayhound buss och lämnade Surfer’s Paradise bakom oss för Byron Bay. Jag hade hört från min kusin Hanna att Byron är det bästa stället i Australien, och det visade sig att hon hade HELT RÄTT! Det är verkligen det mysigaste stället jag någonsin har besökt! Om det finns en himmel tror jag att den ser ut ungefär såhär:

Den sköna småstadskänslan där alla hälsar vänligt, där restauranger och caféer har mysig atmosfär och schyssta priser och där stranden aldrig är längre bort än ett par minuters promenad… allt detta har Byron.

Vi bodde på det mysiga vandrarhemmet "Backpackers’ Inn" som ligger så gott som på stranden. Dagarna spenderade vi på stranden och på kvällarna åt vi middag på "Cheeky Monkeys" som alltid serverar god middag för $5 och som varje kväll har roliga pristävlingar. Jag vann t.ex. en snygg strandklänning i torsdagens "Hoola Hoop Contest". Innan middagen hade jag och Haidi från Holland tagit en långpromenad till Byron Bays mest kända utkiksplats, där vi såg solen gå ned. Inte illa vad?

På fredagen åkte jag, Michelle och Dawn på en guidad kajaktur, där vi fick se delfiner simma precis bredvid oss! Det var väldigt häftigt att komma ut på djupt vatten och att surfa på vågorna på vägen tillbaka till stranden. Förutom delfiner har jag även sett ett gäng valar spruta upp vattenfontäner långt ute på havet, en av dem gjorde sig till och med besväret att plaska med stjärtfenan!

Sista kvällen i Byron Bay var vi på väg från Cheeky Monkeys till en livekonsert, då vi plötsligt fick syn på ett gäng eldkonstnärer som jonglerade med facklor. Bredvid dem satt ett gäng med brokiga kläder som spelade trummor, gitarr och trombon. Vi gick dit för att ta reda på vad som pågick och vi möttes av en kaneldoftande hippietant som ville bjuda oss på chaite. Hon presenterade oss för sina kollektiv-vänner som alla var väldigt glada och pårökta. En av dem var väldigt entusiastisk och gjorde roliga imitationer av en val, en apa och en dinosaurie. En annan hippie ville gissa var Petya kom ifrån. När Jens viskade: "She's from Bulgaria", lyste han upp och sade: "Aha, you're from Golgaria". Han visste precis vart det låg.

Nu är jag tillbaka i min lägenhet i Sydney, men jag har med mig många roliga minnen!

Till alla läsare och till Byron Bay säger jag:
På återseende!

När man är i Surfer’s Pardise är ju surfing obligatoriskt, så vi var sju entusiastiska nybörjare som bokade upp oss på surfinglektioner med ”Get Wet Surfing”. Vi fyllde förstås en hel grupp och fick två instruktörer alldeles för oss själva. Efter bara tre försök lyckades jag stå på brädan i hela fem (!) sekunder. Det finns bildbevis, men inte på min kamera, så ni får ta mig på orden eller hålla utkik på facebook. Man kan tänka sig att det såg ut ungefär såhär:

Efter två timmars surfing och många kallsupar var man minst sagt ganska mör i ben och armar, så det var skönt att duscha och klä upp sig inför ”Ladies’ Night” på stan. Gratis drinkar till alla tjejer! Inte för att jag blev glad, nej, jag är starkt emot särbehandling... men min plånbok var i alla fall väldigt nöjd med det hela!

Hej därhemma!

Nu ska jag berätta om vad jag har för mig här i Surfer's Paradise. Just nu sitter jag på vårt vandrarhem "Surf 'n' Sun" som är ett trevligt ställe fullt med livliga backpackers. Varje kväll bjuder vandrarhemmet på VIP-biljetter med fria drinkar på någon av klubbarna här i Surfer's Paradise och det är ju väldigt bra för ekonomin.

På söndag morgon lyfter planet mot Guldkusten, det ska bli så otroligt roligt!